Mjölkkor och biologisk mångfald

I Sverige finns det många miljöer som är viktiga för den biologiska mångfalden men särskilt viktiga är öppna gräs- och betesmarker. De mest artrika markerna är naturbetesmarkerna som i genomsnitt innehåller ca 40 arter per kvadratmeter. Idag finns det ca 400 000 ha naturbetesmark i Sverige men artrikedomen i dessa är helt beroende av att det finns betande djur som upprätthåller hävden i dessa marker. Här är mjölkkorna helt avgörande då de utgör motorn i systemet för att bevara betesmarkerna. En stor del av naturbetesmarkerna betas av rekryteringsdjur, sinkor och köttdjur som härstammar från mjölkproduktionen. Även vallen ökar den biologiska mångfalden genom att den bidrar till ett öppet och varierat landskap men också om den innehåller arter som blommar under lång tid.

Ett sätt att mäta och följa utvecklingen av den biologiska mångfalden i Sverige är den så kallade Rödlistan som listar arter som av olika anledningar är hotade. Enligt 2015 års rödlista är det största hotet mot de rödlistade arterna i Sverige just nu igenväxning. Anledningen till detta är framförallt det minskade antalet betande nötkreatur i Sverige och vi behöver därför fler svenska mjölkkor för att öka den biologiska mångfalden.

Tre fakta om kor och biologisk mångfald

  • Enligt Jordbruksverket betas ca en tredjedel av naturbetesmarkerna, som är en av de mest artrika miljöerna i odlingslandskapet, av nötkreatur från mjölkras
  • Mer än en fjärdedel av de rödlistade arterna i Sverige är beroende av öppna och trädbärande gräsmarker för sin överlevnad.
  • Igenväxning är det största hotet mot de rödlistade arterna och riskerar påverka ca 2000 rödlistade arter negativt- mjölkkor behövs för att stoppa igenväxningen.

Om du arbetar med barn kan du ladda ner en lektion där eleverna lär sig om biologisk mångfald, om hur mjölkkorna ingår i ett kretslopp som samspelar med naturen och hur våra val i vardagen kan påverka miljön. Lektionen är anpassad för barn på mellanstadiet.

Lektion: Mjölkkon & biologisk mångfald (pdf)