Den 29 maj håller LRF Mjölk ett viktigt seminarium med panelsamtal på Järvaveckan med rubriken: Skolmat på schemat: Hur blir skolmåltiderna mer jämlika? En av paneldeltagarna är Jonatan Lamy, vice ordförande för Sveriges Elevkårer. Sveriges Elevkårer engagerar sig för att göra skollunchen obligatorisk även för gymnasieelever. Här passar vi på att ställa ett par frågor till Jonatan Lamy inför panelsamtalet.
Ni har länge drivit frågan om obligatorisk skollunch i gymnasiet. Varför är det viktigt? De flesta gymnasier erbjuder ju skollunch på ett eller annat sätt till sina elever ändå?
– Det är absolut en viktig fråga! Skollunch i gymnasieskolan är någonting som i mångt och mycket tas för givet men som idag faktiskt inte är ett lagkrav. Som förutsättning för lärandet är skolmåltider en viktig pusselbit, precis som en fungerande elevhälsa och bemannade skolbibliotek. De är alla delar av skolans verksamhet – utanför klassrumsundervisningen men med direkt påverkan på skolans verksamhet och möjligheterna till prestation. Det är också en viktig del av skolans kompensatoriska uppdrag – med olika ekonomiska förutsättningar spelar skollunchen en viktig roll i att säkerställa att alla elever får minst ett näringsrikt mål mat om dagen. Det handlar också om att systematisera – i grundskolan finns krav på näringsinnehållet i skolmaten, men någonting sådant går inte att återfinna i gymnasieskolan. I stället finns en bredd av olika alternativ – allt från skolkök inom skolans lokaler till måltidskort som kan användas på ett urval av restauranger i området.
Hur arbetar ni i Sveriges Elevkårer för att fler gymnasieskolor ska förstå betydelsen av skolmat för elevernas hälsa och prestation, och vilka tips och råd vill du skicka med till skolor, kommuner och politiker som lyssnar idag?
– I vår verksamhet arbetar vi med att stärka elevkårer på gymnasieskolor i deras arbete, där skolmatsfrågor är en del i det arbetet. Där handlar det för oss om att ge förutsättningar att nå fram till just den meningsfulla dialog som gör skillnad på riktigt, både för kunskapen om skolmatens betydelse och det inflytande som leder till att fler elever tar del av den. Där är budskapet till skolledare egentligen ganska enkelt – öppna upp för en sådan dialog med fria och självständiga elevkårer! I övrigt behöver skolmaten ses som en förutsättning för lärandet och som en kompensatorisk faktor i skolmiljön, där ytterligare behov av exempelvis skolfrukost bör undersökas och sättas in vid behov. Det är en fråga om att prioritera de insatser som gör störst skillnad för skolgången – där är måltiderna en avgörande del.
Du har sagt att elevernas matråd i skolorna får fel fråga när de erbjuds inflytande över skolmaten. Berätta mer om detta, och vilken fråga bör de istället få?
– Det handlar i grunden om en negativ spiral i synen på inflytande – om elever eller elevsammanslutningar (exempelvis elevkårer) endast får frågan om vilken som är deras drömlunch kommer svaret vara därefter. Antagligen går önskemålen som frågan ger upphov till inte att möta och då upplevs det som att skolan misslyckas med att ta elevernas åsikter tillvara. Det handlar snarare om att utifrån givna, reella förutsättningar med näringskrav och ekonomiska ramar bjuda in till en riktig diskussion om hur skolmaten borde utvecklas – helst ska den dialogen föras med en fri och självständig elevsammanslutning som en elevkår. Här finns också möjligheter att skapa förståelse för varför skolmaten är som den är, ta in värdefulla inspel från de som tar del av den (eleverna) och öppna nya möjligheter för att stärka skolmatens roll som kompensatorisk faktor. En win-win, helt enkelt!
