Små barn är inte laktosintoleranta

Små barn har ytterst sällan laktosintolerans. Därför är det viktigt att söka vård för att få en riktig diagnos vid magproblem så att man inte missar allvarliga sjukdomar, exempelvis glutenintolerans. Att utesluta mjölk i onödan gör vardagen krånglig, både för barnet, familjen och förskolan. Om barnet slutar dricka mjölk kan det dessutom få konsekvenser för näringsintaget.

Laktosintolerans debuterar inte förrän tidigast i skolåldern och vanligast i tonåren. I den vuxna befolkningen är endast fyra till fem procent laktosintoleranta.

Alla barn föds med förmågan att bryta ned laktos. Annars skulle de inte tåla modersmjölken som innehåller betydligt mer laktos än komjölk. Spädbarn har därför mycket hög produktion av laktas i tunntarmen. Laktas är det enzym som bryter ner laktos och som minskar hos den som är laktosintolerant.

Men enligt förskolepersonalen är 3,2 procent av landets förskolebarn laktosintoleranta. Och endast 41 procent av barnen har fått sin diagnos konstaterad av läkare. Det finns inga vetenskapliga belägg för att barn i förskolan skulle vara laktosintoleranta i denna utsträckning. Däremot vet vi att magproblem ofta misstas för laktosintolerans.

Om ett barn får besvär av mjölk är det troligast att det är allergiskt mot mjölkens protein. Cirka 1 procent av alla barn som föds är komjölksproteinallergiska. Denna allergi växer oftast bort och endast 0,1 procent av den vuxna befolkningen har komjölksproteinallergi.

En annan orsak till att ett barn reagerar på mjölk kan vara obehandlad glutenintolerans. Obehandlad glutenintolerans gör att tarmslemhinnan skadas vilket kan orsaka laktosintolerans (detta brukar kallas sekundär laktosintolerans). Om man behandlar glutenintolerans korrekt läker tarmslemhinnan och man kan dricka mjölk som vanligt igen.